När AI börjar tolka mellan raderna
Digitaliseringen har länge handlat om att göra saker enklare. Vi fyller i ett formulär, blir medlemmar, skänker pengar – och allt flyter smidigt tack vare automatiserade flöden. Men det som gör systemen bekväma för oss människor, gör dem också allt mer intressanta för datorer som inte längre nöjer sig med att läsa – utan som kan förstå.
Den senaste tiden har flera organisationer upptäckt att automatiska program använt deras publika formulär för att samla in stora mängder data. Inte genom att bryta sig in, utan genom att utnyttja funktioner som egentligen är byggda för god service. Ett medlemsformulär som verifierar en adress eller ett personnummer kan plötsligt bli en källa till massinsamlade personuppgifter – bara för att någon matar in tillräckligt många kombinationer.
En ny sorts risk
Det här är inte ett klassiskt dataintrång. Det är en ny typ av sårbarhet, där AI och automatisering används för att förstå mönster och pussla ihop information som egentligen är skyddad. Maskerade uppgifter, som “Has…” eller “14*** Seg…”, kan plötsligt bli hela namn och adresser när en språkmodell får gissa vidare.
För organisationer som arbetar med människor – medlemmar, givare eller volontärer – är det ett växande dilemma. Hur bygger man öppna, tillgängliga digitala tjänster som också är robusta mot den här sortens nya attacker?
En fråga om förtroende
Vi ser samma mönster: digitaliseringen har gjort verksamheterna snabbare, mer datadrivna och mer effektiva. Men samtidigt har riskerna flyttat närmare användaren. Ett formulär är inte längre bara ett formulär – det är en kontaktpunkt mellan människa och maskin, där mycket av förtroendet avgörs.
Det handlar inte bara om teknik. Det handlar om tillit.
Människor lämnar ifrån sig sina uppgifter för att de vill bidra, hjälpa, engagera sig. Det ansvaret kräver mer än brandväggar och kryptering – det kräver medvetenhet om hur dagens AI faktiskt fungerar, och hur den kan tolka, sammanfoga och ibland missbruka öppna dataflöden.
Vägen framåt
Att skydda sina system handlar därför lika mycket om kultur som om kod.
Det betyder att utvecklare, kommunikatörer och dataskyddsansvariga måste arbeta tillsammans redan i designfasen. Att ställa de enkla frågorna:
Vad händer om någon använder vår tjänst tusen gånger på en minut?
Vad avslöjar vi – även mellan raderna?
Den typen av samtal blir avgörande för framtidens digitala förtroende.
För i en värld där AI kan läsa mellan raderna måste också vi börja tänka mellan dem.