Tillgänglighet är inte bara för människor

Tillgänglighetsstandarder brukar beskrivas som ett ansvar. Något man måste följa, ibland lite motvilligt. Men i grunden handlar de om struktur och mening. Och just det är vad även maskiner behöver för att förstå.

Närbild på färgkodad HTML-kod med taggar som <header> och aria-label, vilket illustrerar tillgänglighet och webbstandarder i utveckling

När vi skriver semantisk kod, följer WCAG och använder ARIA-attribut bygger vi för alla. Inte bara människor som nyttjar hjälpmedel. Vi bygger för en värld där både människor och AI läser samma text och tolkar samma sammanhang. 

Semantisk HTML berättar vad något är, inte bara hur det ser ut. En <button> blir klickbar för den som navigerar med tangentbord, men det blir också en tydlig signal till en modell som analyserar sidan: “detta är en handling”. En rubrikstruktur gör innehållet navigerbart för skärmläsare. Och ger samtidigt AI en perfekt karta över betydelse och hierarki. När en lista är märkt som <ul> i stället för formaterad med radbrytningar, kan ett sammanfattningsverktyg genast förstå att här finns upprepade punkter i en gemensam kategori.

Samma gäller ARIA-roller och attribut. De beskriver samband, tillstånd och relationer. För en användare med hjälpmedel betyder det att fokus hamnar rätt. För en AI betyder det att relationen mellan komponenter (till exempel mellan en meny och dess knappar) går att avläsa utan gissningar. Där en maskin annars skulle behöva tolka pixelmönster eller heuristik, finns nu ren, meningsbärande data.

När innehåll märks korrekt blir det inte bara tillgängligt, utan också maskinläsbart på djupet. Strukturen kan då återanvändas i allt från automatiserad taggning till prediktiv analys: modeller kan förstå hur text, rubriker och interaktioner hänger ihop, och bygga insikter utan att behöva gissa. Det är därför god tillgänglighet i praktiken är god datakvalitet.

Att skriva för tillgänglighet är alltså inte bara att öppna dörrar för fler användare. Det är att tala ett språk som både människor och maskiner kan förstå. Och det språket, semantisk struktur, är det mest hållbara gränssnittet vi har.

När vi följer tillgänglighetsprinciper skapar vi i praktiken den typ av semantiskt organiserade miljö som framtidens AI-system förutsätter. Tillgänglighet är inte bara för människor – det är grunden för begriplighet i hela det digitala ekosystemet.